sandi

jaha så var det dags igen, sitter här och gruvar mig för att gå ut och träna... när ska det sluta...? Många som jag pratar med, som tränar regelbundet, säger att de längtar efter att träna, att det blir som ett beroende, att de blir helt förstörda om de inte får träna. Dessa människor är helt normala och inte anorektiska eller träningsberoende i osund mening. Jag undrar när detta beroende infinner sig? Jag har tränat regelbundet i två år nu och har en daglig fight med mig själv och får tvinga mig ut. Då har du inte hittat rätt träningsform tänker endel. Jo då säger jag, när jag tränade på SATS var det inte lika jobbigt att motivera sig... men det var ändå långt ifrån ett beroende...långt ifrån något jag längtade efter... Hur får man detta beroende? Jag är visserligen motiverad, jag vill gå ner i vikt...men det är ändå ett måste och ingenting jag längtar efter. Jag skulle ALDRIG träna om det inte var så att jag var tvungen för att gå ner/hålla vikten. Soffan, datorn och sängen, ja nästan allt känns mer lockande. Och visst känns det skönt efteråt, men nästa dag är det samma fight igen. Jag tror helt enkelt att de som längtar efter att träna är fulla av BULL SHIT! De säger bara så för att motivera sig själva.... Eller?! Har jag fel? Hur blir man då beroende? Eller längtar efter att träna?