sandi

Det här kanske provocerar någon, men jag tycker verkligen att Stockholm är fantastiskt, året runt.

Jag är född och uppväxt i Stockholm, så det är hem för mig. Men sedan jag flyttade hemmifrån så har jag bott i Uppsala, Schweiz, London, Spanien, 3 år i Norge och nu Island. Det ör fantastiskt att ha fått möjlighet att bo och jobba på så många olika platser, men jag saknar verkligen Stockholm och allt det är (och inte är).



Många gånger förskönar man saker när man är i från dem, eller saknar dem. Byxorna man glömde att packa ner till semestern målas i frånvaron upp som de perfekta, kappan man inte har råd att köpa verkar som den ultimata, pojkvännen som gjorde slut var den bästa, familj och släkt verkar problemfri och mysig...etc, listan kan göras lång.

Om/När man får tillbaka det man saknat/vill ha de bleknar luftslottet man byggt upp, man klarade sig utan byxorna man glömde, kappan glömms snart bort och ett nytt "must´-have" träder in i dess ställe, förhållandet med pojkvännen som man "tjatade" tillbaka funkar inte (en kan inte vilja för två) och de gamla rollerna och konflikterna med familj och släkta blossar upp igen så länge man är hemma för länge...




Det jag vill komma fram till är följande två saker: 1) en del saker är bättre att sakna, vara utan. Du får vara kreativ och hitta nya utvägar, det är härligt att sukta efter något och det är alltid härligast att komma hem och hälsa på när man är saknad och åka igen innan man böjar nöta på varandra...

2) Stockholm gör mig ALDRIG besviken. Hur mycket jag än har saknat mitt stockholm så är hon ändå underbarare och vackrare än jag kunde föreställt mig, när jag väl kommer hem. Jag har rekommenderat Stockholm till alla jag mött världen över, många har rest, med eller utan mig. Ingen har blivit besviken!

Stockholm i mitt hjärta....